|
Seminariet arrangerades av FIBOR och Stockholms Stadsmuseum och
samlade ett nittiotal deltagare. Bland deltagarna fanns representanter
från fastighetsägare- och beställarsidan samt från
konsult- och entreprenadsidan.
Moderator var Ann-Charlotte Backlund, Stockholms stadsmuseum.
Marie Klingspor Rotstein, Stenkonservatorn Skanska, illustrerade
seminariets rubrik, den komplexa fasaden, genom att visa exempel
från sin verksamhet, där uppdragen inte bara omfattar
fasadsten utan också hela åtaganden omfattande sten,
puts, stuck, plåt, snickeriarbeten och måleri. Bland
uppdragen presenterades ett bostadshus vid Lill-Jans plan där
en omfattande fasadrenovering genomförts samt ett hus på
Tegnérgatan där man rekonstruerat utsmyckning i sgraffito.
(www.skanska.se/stenkonservatorn)
Lektor Kenneth Sandin, Lunds tekniska högskola, beskrev sammansättningen
av putsbruk och redogjorde för olika putsunderlag och deras
egenskaper samt betingelserna för att erhålla ett hållbart
putsskikt. Hydrofobering, alltså behandling avsedd att förhindra
vatteninträngning i puts och bakomliggande konstruktion, beskrevs.
Ingemar Holmström, Husdoktorn, gav under rubriken ´Kalkputs
– en säker fasad´ en praktiskt inriktad redogörelse
för hur man putsar med kalkbruk och framhöll särskilt
betydelsen av eftervattning för att säkerställa putsens
karbonatisering. Ingemar Holmström har varit verksam sedan
60-talet och har tidigare bedrivit ett omfattande utvecklingsarbete
för att återerövra den beprövade byggnadsteknik
som gick förlorad i samband med att det industriella byggandet
blev dominerande.
Byggnadsantikvarie Elisabet Wannberg, Stockholms Stadsmuseum, gav
oss ´Antikvariska aspekter på fasadrenovering´
med ett flertal exempel från Stockholms innerstad och särskilt
Gamla stan. Stockholm är en kalkputsad och kalkavfärgad
stad där gula byggnader, avsedda att imitera kontinentens sandsten,
har dominerat sedan 1700-talet då man började använda
järnvitriol som ersättning för importerade pigment.
Silikatfärgen, som är vanlig i södra Sverige, har
aldrig fått fäste här. (www.stadsmuseum.stockholm.se)
Ulrika Bask är fastighetsingenjör på AB Stadsholmen,
som är det kommunala fastighetsbolag där Stockholms stads
´kulturbyggnader´ förvaltas. Hon redogjorde för
vård och underhåll, planering och budgetering, upphandling
och genomförande av mer eller mindre omfattande arbeten.
Daniel Nymberg, Målarkalk AB, gav oss några exempel
på arbeten där hans företag levererat putsmaterial.
I Eslövs medborgarhus har man, baserat på noggrann analys,
rekonstruerat det putsbruk som används då huset byggdes
år 1957. (www.malarkalk.se)
Kenneth Sandin återkom under rubriken ´Moderna ytbehandlingar
och putssystem´ och visade avskräckande exempel på
väggar i nyproduktion där man putsat på cellplast
monterad på en träkonstruktion med ytskikt av gipsskiva
(Hammarby sjöstad). Denna konstruktion används inte längre.
Puts på en lätt konstruktion skall utföras på
ett underlag med bakomliggande luftspalt som skiljer den från
den bärande och värmeisolerande konstruktionen.
Exempel på biologisk påväxt visades. En liten mängd
zink i fasadfärgen gav ingen påväxt till skillnad
mot grannens likadana hus där färg utan zink använts.
Fil.Dr. Malin Myrin, Stenkonservatorn Skanska AB, talade om sten
i fasader. Hon berättade om olika bergarter och redogjorde
för stensorternas sammansättning, egenskaper och användning.
Skador av skilda slag visades och vi fick se exempel på renovering
av stenarbeten, allt grundat på noggrann analys. (www.skanska.se/stenkonservatorn)
Under dagen visade Clas Mård, Husrestauratören Bygg
och Måleri AB, prover på olika putstyper. Litteratur
med anknytning till dagens tema såldes av Forskningsrådet
Formas.
Leif Lindén
|