Den 10 juni 2008 anordnades en trevlig studieresa
till Skoklosters slott. Följ med på nästa
utflykt - här är det du missade!
År 1225 grundades på Skohalvön ett kloster för
cisterciensernunnor. Under Gustav Vasas reformation drogs klostermarken
in till kronan. År 1611 skänktes godset till en estnisk
adelsman i Karl XI:s tjänst, Herman Wrangel, som bosatte sig
i det medeltida stenhuset mellan kyrkan och nuvarande slottet. Hans
son Carl Gustav Wrangel, fältmarskalk och generalguvernör
i Polen, lät bygga slottet mellan åren 1653 och 1676.
Wrangels äldsta dotter Margareta Juliana, gift med Nils Brahe,
ärvde slottet och gjorde det till fideikommiss år 1701.
Skokloster stannade inom Braheätten till 1930, då det
genom arv övergick till familjen von Essen. År 1967 inköptes
slottet av svenska staten.
Slottet innehåller åttio rum. Samlingarna, i huvudsak
bestående av konsthantverk, måleri, textil, vapen och
böcker, räknar omkring 50 000 föremål.
Den restaurering Ove Hidemark ledde under 1970-talet visade vägen
mot en ny ideologi.
Slottsarkitekt är i dag Anna Blomberg, Falun.
Tio FIBOR-medlemmar deltog vid studiebesöket denna soliga
och blåsiga junidag. En av dessa hade dessutom varit verksam
här, nämligen Claes Mårdh som arbetade på
slottet med bland annat understrykning av taktegel under Hidemarks
restaurering.
Studiebesöket inleddes med att intendent Bengt Kylsberg guidade
oss runt och med stor inlevelse redogjorde för slottets byggnadshistoria
och idémässiga bakgrund. Bottenvåningen användes
som ekonomivåning. Andra våningen är slottets förnämsta
och innehåller den Wrangelska familjens bostad. Tredje våningen
är gästrumsvåning. Här ligger också den
ofullbordade salen där arbetet avbröts vid Wrangels död
1676. Fjärde våningen innehåller rustkammare och
bibliotek.
Efter lunch visade intendent Elisabeth Westin Berg biblioteket
som är beläget i slottets översta våning mot
öster. Vi fick bland annat se några av de böcker
och planschverk om arkitektur och byggnadsteknik som Wrangel använt
vid planeringen av slottsbygget och som också Hidemark studerade
inför sin restaurering. Böckerna är tryckta på
lumppapper och bundna i pergamentband, vilket innebär att de
är väl bevarade och i ´fine condition´ trots
att de i flera fall är över 400 år gamla.
Som avslutning kunde vi se årets utställning "Att
leva i en sevärdhet" på egen hand.
» Tidigare aktiviteter
|